Armen...

Publicerad 2015-08-27 14:17:47 i I Mamma Sussie's huvve,

 
Den här knöck jag av Annis.
Och vartenda ord är sant.
 
Den jävla armen håller på att knäcka mej.
I Tisdags alternerade jag mellan säng,flickrum och soffa.
Mellan tårar och spyor.
Fy för ända in i glödheta helvete vilken värk alltså.
 
Igår fick Charlie tamejfan både tvätta och ordna till mitt hår.
Jag skulle nämligen testa öronakupunktur.
Jessica jobbar med en kvinna,som håller på med sånt.
Så hon ordnade en tid.
Mats masade sig hem i tid och körde mej dit.
Snacka om att jag var skeptisk.
Hon satte dit små jävla kulor,på olika punkter i öronen.
Det kändes kan jag berätta.
 
Döm om min förvåning,när jag vaknade i morse.
Jag kunde lyfta armen och sätta i ett hårspänne själv.
När jag körde Charlie till jobbet,kunde jag till och med använda armen till att klicka till blinkersen.
Vilket varit omöjligt den sista tiden.
Bara hålla i ratten har varit en plåga.
Men idag gick det skapligt.
Jag är lååångt ifrån smärtfri,men det går åt rätt håll iallafall.
Jag trycker på mina kulor och hoppas.
 
Naturligtvis så blev jag lite väl ivrig av min rörelseförmåga.
Började genast att plocka och baka ett fröknäcke.
BIG MISTAKE!
Jag får nog ta det lite lugnt.
Om jag vill bli bättre.
Och det vill jag jue.
 
Det värsta är ju att hålla fan på mej.
Har svårt som fan,för att sitta still.
Och väva med papper är det inte ens tal om.
Titta på film?Läsa en bok?
Javisst.
Om det bara inte hade känts så felet.
Känslan av lathet lämnar inte denna sjuka hjärna.
Att sängen står obäddad ger mej rysningar i hela jävla kroppen.
Att inte kunna göra ett minsta lilla skit själv.
FAN!
Och det gör mej omöjlig att ha att göra med.
Jag gnäller och gråter som ett litet barn.
Orkar som inte med mej själv.
Hur fan ska jag då orka med någon annan?
 
Tur som en tokig,så har jag luttrade familjemedlemmar.
Dom VET att jag inte är arg på dom.
Och dom passar sig jävligt noga för att fjäska.
Det gör mej ÄNNU argare och tokig.
För jag vill inte särbehandlas.
Jag blir inte lyckligare eller får mindre ont av FJÄSK!
Så funkar jag.
Jag kan explodera som en gammal mina från andra världskriget,bara någon frågar om jag vill ha vatten.
Vill ha VATTEN!!!???!!!
Kan jag väl för faan hämta själv.
Jävlars helvete.
 
Så igår,när jag fick inse att jag inte KUNDE tvätta håret själv,var nederlaget totalt.
Jag tjöt som en bäbis.
Vilken syn för gudarna alltså.
Käringen naken på en gammal pall i duschen.
Schampo,vatten och tårar i ögonen.
Jäjä.
Nock om det nu.
 
Nu ska jag käka lite fröknäcke.
Kanske tycka lite synd om mej själv också förresten.
 
Allihopa...
 
 
 
Önskar...
 
Nordvästra Skånes för tillfället ynkligaste käring...
 
 
 

Högt å lågt...

Publicerad 2015-08-24 11:08:00 i Måndagar,

 
Men det känns ok ändå.
Måndagar är ju Rambokommerdagar.
I morse knackade det inte på dörren.
Det skälldes.
Tills jag öppnade dörren.
Hahaha...Rolig kille det där.
Nu är han på plats.
Sin favoritplats alla kategorier...
 
 
På dagen alltså.
På natten gäller...
 
 
Så är det.
 
Vaknade med skyhögt sockervärde.
8,7
Jag skulle så gärna vilja förstå varför.
Jag lade mej vid tolv,med 4,6 och vaknar till 8,7.
Undrar vad som händer på natten.
Obehagligt är det.
Har försökt googla på't,men hittar inget vettigt svar.
Bara att det kallas för "gryningsfenomenet"
Jaja...en får tacka då.
För den upplysningen.
 
Det bästa är ju att jag kan leka "förr i tiden"
När kaffe och cigg var "da shit" till frukost.
Jag hinner i lugn och ro, både dricka en kanna kaffe OCH röka en halv ask cigaretter INNAN sockret sjunkit till "dagsförfrukost"-värde.
Mellan 5 å 6 nånstans.
Tar väl ett par timmar,give or take.
 
Idag börjar "den stora utrensningen"
Vare sig armen vill eller inte.
Tänkte börja med mitt flickrum.
Det är den största utmaningen.
Resten av huset är en "walk in the park"
Före och efterbilder kommer.
Så småningom.
Men det tar nog sin lilla tid.
För som sagt...Det är riktigt riktigt mycket att sätta tänd händerna i.
 
Startar väl upp denna dagen då.
 
Allihopa...
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Susanna Roos Johansson

Snurrig,snäll,kort stubin,kommer ifrån Hooofors,vansinnigt förälskad i Skåne,där jag är bosatt sedan 30+ år.Ääälskar djur...Människor??...Nja,not so much.Har en underbar dotter (Charlie) en alldeles egen Mats och en tokig adopterad 9 år gammal (fast det vet han inte) katt.Går min egen väg.Jag står hellre ensam än jamsar med.Jag svär alldeles för mycket.Älskar musik.Kan vara rolig men också riktigt Orolig.Bloggen handlar mest om det som rör sig i skallen på mej.Och det gör det...rör sig i skallen alltså...Häng med får ni se!


Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela