Lill-Olas...

Publicerad 2015-07-30 16:14:13 i I Mamma Sussie's huvve,

 
Igår kom Rambo igen.
Nu ska han vara här till Söndag.
Eftersom det regnat så in i helvete,så GÅR det inte,att promenera runt byn.
Det är så nå alldeles fantastiskt många mördarsniglar.
Man tror inte det är sant alltså.
Sååå läskigt.
Så jag tog mitt svarta sinne och lillsyrken i bilen och drog iväg jag.
Ner till Lill-Olas.
 
Vi fick oss en härlig prommis.
Nästan vindstilla.
Och alldeles underbart vackert.
 
 
 
 
Nu ser det ut såhär...
 
 
Nå,han är mer än nöjd iallafall.
Och jag också.
Egentligen gillar jag inte havet så mycket.
Fattar ni vilken os det är där?
Det stinker fan och hans moster kan jag berätta.
Jag sitter här nu,och står knappt ut med mej själv.
Håret osar av gammal tångdoft.
Men jag får ju erkänna,att det är vackert därnere.
Och härligt väder också.
Å inte en enda snigel.
Bara en sån sak.
 
Blir det lika fint imorgon,ska vi nog sticka till Järavallen istället.
Där har jag aldrig varit.
Lite mer skog där...TROR jag.
Vad fan vet jag.
Jag har ju aldrig varit där.
Men det ser så ut iallafall.
När man kör förbi.
Eller skog å skog?
Det står nåt träd här å där.
Jamen,försök hitta en riktig skog i Skåne själv ni.
Om man nu inte traskar upp på Åsen.
Men det ska jag nock akta mej för.
Vill ju gärna hitta hem igen.
 
 
 
 
 

Sorgligt...

Publicerad 2015-07-30 00:01:00 i I Mamma Sussie's huvve, Nattatankar,

 
 
 Idag gluttade solen fram.
En liten liten stund.
Man känner sig som en jävla vampyr.
Lite sol och ögonen bränner och huden får en chock.
Man kisar som om man aldrig sett solljuset förr.
Hursomhelst...
Jag gick ut på trädäcket.
KATASTROF!
Herreminnågon vad regnet förstör.
För regnat har det verkligen gjort.
Monsunregnat.
Det har slagit sönder blommor och lagt dekorationer i ruiner.
Jisses.
Jag blev riktigt ledsen.
Hoppet om en fin sommar krymper.
I takt med att hösten närmar sig.
 
Mats sista semestervecka nu.
Han bryr sig inte på samma sätt som jag gör.
Bara vara ledig är skönt.
Han har pulat i garaget och med Kerstin han.
Jag tänker inte ens låtsas att jag förstår.
 
Jag blir tokig på att bara vara inne.
Inte kunna ha dörrarna öppna.
Frysa om fötterna.
Inte kunna sitta ute.
Gilla läget?
Jotjena att jag kan.
Jag Ogillar i hela kroppen.
 
Sätter det sig inte bara lite iallafall?
På humöret?
Vädret alltså.
Är ni på topp?
Och isåfall???...Hur faan gör ni?
 
Pricken över i:et är ju värken.
Den trivs kan jag ju meddela.
Fast den trivs ju faktiskt ännu bättre i värme.
Så vad fan klagar jag för?
 
Fy.Fan.För.Detta.Livet!
 
Allt har en mening?
Tja.
Skulle man ödmjukt kunna få fråga vad meningen är?
Med en sunkig sommar?
Med en värk från helvetet?
Med Trips så fort solen tittar fram?
Med mördarsniglar?
Med mej?
 
Nu är jag väl en riktig solstråle hörrni?
Men jag är ingen jävla FB-status,där allt är perfekt.
Sorry.
Sån är jag.
 
Jag vet att jag låter otacksam.
Gnällig.
Men det fattas nåt.
Inte saker eller pengar.
Utan nåt i själen.
Inuti liksom.
Jag dör.
Inuti.
Jag ler och skämtar utåt,men inuti...
Dör.
Jag.
Smärtsamt.
Sakta.
Inuti.
 
Nä.
Slutar för idag gör...
 
 
 

Klass1-varning!

Publicerad 2015-07-25 16:20:22 i I Mamma Sussie's huvve,

Det verkar...VERKAR som om vi klarat oss från själva ovädret.
Å,det har regnat.
Men inte i dom mängder som det varnats för.
Och själva ovädret skulle ju landa i Malmö vid 11-tiden.
Nu är hon snart 16,så har vi tur äre borta.
Men det hinner väl komma mer.
Nu kämpar solen iallafall.
Man får hoppas på torrevär,om inte annat för dom stackrarna som ska/är på karnevalen.
 
Härhemma lunkar det på.
I sakta mak.
Jag håller på med ett pinnprojekt.
Och jag tyckte att jag hade färgat sååå många pinnar.
Men nej.
Så nu har jag precis kladdat med det.
Färgat papperspinnar vita.
 
Det tar sin lilla tid det här.
Papperspysslet.
Först ska man skära papper i lagoma längder.
Sen ska dom rullas och limmas.
Sen färgas och så ska dom torka en dag eller så.
Sen ska det vävas.
Lackas.
Torka.
Men det är kul.
Värst är rulleriet.
Men det sitter jag med,när jag kollar nån serie eller nåt på datorn.
Jag rullar nog ett par hundra per kväll.
Kanske därför jag har så ont i skallen,när jag vaknar på morgonen.
 
Men mest tror jag att det är Alfons.
Han ska ju promp ligga på mej.
Och jag har inte hjärta att köra bort honom.
Lilla livet.
Båda killarna i MIN säng inatt.
Mats stod orörd...
 
 
Skulle inte tro att det hjälper om jag lägger mej på andra sidan heller.
Känns som om det är jag som drar liksom.
Fina boysen.
Och jag ska'nt klaga.
För jag tycker ju att det är så mysigt.
 
Jaha.
Nu är pinnarna färgade.
Medans dom torkar funderade jag på,om jag skulle ta och städa litta köksskåp.
Ni ser vilka Lördagsnöjen man har.
Vissa går på karneval,andra (läs JAG) städar skåp.
Jag ä'nt som jag ska jag.
 
Allihopa...
 
 
 
 
Från...
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Susanna Roos Johansson

Snurrig,snäll,kort stubin,kommer ifrån Hooofors,vansinnigt förälskad i Skåne,där jag är bosatt sedan 30+ år.Ääälskar djur...Människor??...Nja,not so much.Har en underbar dotter (Charlie) en alldeles egen Mats och en tokig adopterad 9 år gammal (fast det vet han inte) katt.Går min egen väg.Jag står hellre ensam än jamsar med.Jag svär alldeles för mycket.Älskar musik.Kan vara rolig men också riktigt Orolig.Bloggen handlar mest om det som rör sig i skallen på mej.Och det gör det...rör sig i skallen alltså...Häng med får ni se!


Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela