Vilken härlig...

Publicerad 2017-04-30 10:05:37 i I Mamma Sussie's huvve,

...morgon...
 
Slog upp mina mörkblå,till en klarblå himmel och en alldeles underbar solis.
Det här kommer att bli en bra dag.
Ser att det är alldeles vindstilla å.
Har man tur,så kanske det blir lite varmt hännåt dagen också.
Så man kan öppna altandörren en stund.
 
 
Ikväll tänds en massa brasor.
Får lite ont i magen,med tanke på alla igelkottar.
För så är det ju.
Gammalt ris som legat under vintern,blir ju bästa vinterboet för dom små liven.
Nå.
Jag ska inte iväg och titta på nån kase,så jag behöver ju inte oroa mej,för att bidra till några stekta igelkottar.
 
 
 
Däremot oroar jag mej för en liten katt.
Eller liten å liten?
En stor svart hemlös katt,har bosatt sig i min trädgård.
Fan Fan Faaaaan!!!
Just i MIN trädgård.
Jag mår så jävla dåligt bara jag ser honom.
Ska jag ,eller ska jag inte börja mata honom?
Tja...Den frågan har jag ju nästan redan svarat på själv.
Jag kan inte med gott samvete,låta honom vara utan mat.
Han fångar säkert möss å fåglar,eftersom han lever.
MEN...
Stackars lilla katt.
Han blev kvar,när farbror'n,som bodde ute vid stora vägen flyttade in på ett äldreboende.
Sen rev dom hans hus,men ingen jävel brydde sig om kattstackarn.
Och nu har han flyttat in i min trädgård.
Jävlans jävlar!
Ger mej faan på,att det är Alfons som har skvallrat.
"Kom till nr 15"..."Käringen där är skitsvag för hemlösa djur"!
"Titta på mej...Jag har fått det skitbra"!
Jävla Alfons.
 
 
 
Nu ska jag käka frukost.
Titta på nån serie.
Längtar tills ikväll.
Då kommer Urban & Jessica.
Ser så mycket framemot det.
 
Allihopa...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

För att jag...

Publicerad 2017-04-29 13:52:44 i I Mamma Sussie's huvve,

...är värd det...
 
 
 
 
Vaknade upp till er gråmulig dag.
Men vet ni?...Det gör inget.
För jag mår fortfarande bra.
Och vad spelar vädret för roll då?
Egentligen?
 
 
Idag blir det en gör-vad-du-vill-dag.
Det passar mej utmärkt.
Har inte pysslat sen före jul.
Så nu är jag toksugen.
 
 
Var precis iväg till Tullstorp,och handlade veckans blombuketter.
Eftersom jag slutat å röka,så unnar jag mej fräscha blommor varje helg istället.
Jag köpte lätt cigg,för 7-8 hundra i veckan,så 150 spänn för lite blommor,är ju en piss i Mississippi.
Luktar godare å.
 
 
 
Just det.
Käringen har inte dragit ett endaste litet bloss, sen LilleJulafton.
4 månader och några dagar sen.
Men jag tar en dag i taget.
För det är allt annat än lätt.
Ibland har jag god lust, att leta upp en gammal fimp och bara tugga på.
Men konstigt då.
Jag sög i mej allt mellan 40-50 cigg per dygn.
Så bara slutade jag.
Försökte med nikotintuggummin,men det smakade ju värre än helvete.
Så jag sket i det.
Och jag har ju hållt hittills.
Vi får väl se.
En dag i taget som sagt.
 
 
Nu ska jag pyssla.
Bara njuta av att det är...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Torsdagen...

Publicerad 2017-04-27 22:08:00 i I Mamma Sussie's huvve,

...går mot sitt slut.
 
 
 
 
Tänk att vi firar sista April i helgen.
Eller firar å firar...dom dagarna är väl ändå förbi.
Men iallafall så är det Valborg.
Körde genom stan nu på kvällskvisten,och där hade man tjyvstartat firandet nere vid Kasernen.
Iallafall tivolit.
Knallarna kommer väl till helgen.
 
Ja tiden går fort när man är lycklig,sägs det.
Upplysningsvis kan jag berätta,att den går fanimej fort ändå.
Det här året har ju bara rusat på.
Och jag har varit allt annat än lycklig.
Jag har varit så mycket på V-centralen,så dom känner igen mej nu.
Tjena Susanna!
Den här veckan har jag hunnit vara där tre ggr.
Man salar ihopa till ett frikort i ett huj.
 
Efter mycket om å men,har jag fått ihopa ett fantastiskt vårdteam.
Allt från sköterskor till min älskade läkare.
Dom gör vad som står i sin makt,för att jag ska må bra.
Och det är ju urviktigt.
Att ha folk runt sig som förstår.
 
Sen har jag jag ju Mats å Charlie.
Jag kan inte med ord,förklara hur mycket dom betyder för mej.
Dessa månader har dom visat en styrka,som jag knappt trodde dom hade.
För jag har varit allt annat än stark i detta.
Inte ett endaste heroisk.
Mest gråtit som ett litet barn faktiskt.
 
Sen har jag en kladd med fina vänner.
Som står kvar,fastän jag knappt orkat med dom sen i mitten på December.
Fattar ni lyckan?
Att sakta återvända,efter en djupdykning i helvetet,och se att dom finns kvar.
 
Nu ser jag med tillförsikt på framtiden.
Tar verkligen bara en dag i taget.
Efter en sån här pärs,kan ni tro att jag tänker sålla.
Jag tänker göra saker som gör mej lycklig.
Och glad.
Livet är klyschigt nog alldeles för kort.
För att blanda in sig med falska människor och en massa intriger.
Man vet minsann inte hur länge man får finnas och ha varandra.
Och jag tänker iallafall ta vara på resten av min tid.
Umgås med mina nära å kära.
Och sköta om mej själv.
 
 
 
Nu blev det djupt.
Men det får ni stå ut med.
Om ni ska läsa min blogg.
För här svänger det.
Upp ibland,ner ibland.
 
Allihopa...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Årets första blombukett...
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Susanna Roos Johansson

Snurrig,snäll,kort stubin,kommer ifrån Hooofors,vansinnigt förälskad i Skåne,där jag är bosatt sedan 30+ år.Ääälskar djur...Människor??...Nja,not so much.Har en underbar dotter (Charlie) en alldeles egen Mats och en tokig adopterad 9 år gammal (fast det vet han inte) katt.Går min egen väg.Jag står hellre ensam än jamsar med.Jag svär alldeles för mycket.Älskar musik.Kan vara rolig men också riktigt Orolig.Bloggen handlar mest om det som rör sig i skallen på mej.Och det gör det...rör sig i skallen alltså...Häng med får ni se!


Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela